När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar ge mig råd
så har Du inte gjort det jag bad Dig om.
När jag ber Dig lyssna på mig och Du börjar berätta
för mig varför jag inte borde känna så
trampar Du på mina känslor.

När jag ber Dig lyssna på mig och Du känner
Du måste göra något för att lösa mina problem
har Du svikit mig, hur konstigt det än kan verka.

Lyssna. Allt jag bad Dig om var att Du lyssnar,
inte pratar eller gör. Bara hör på mig.
Och jag klarar mig själv. Jag är inte hjälplös.
Kanske modfälld och bristfällig, men inte hjälplös.

När Du gör något för mig, som jag kan och behöver göra själv,
så bidrar Du till min ångest och svaghet.
Men när Du accepterar att jag känner vad jag känner,
oavsett hur irrationellt det är, så kan jag sluta
försöka övertyga Dig och kan börja arbetet med att
förstå vad som ligger bakom denna känsla.

Och när det är klart, är svaren uppenbara
och jag behöver inte längre några råd...

Sjukt bra text..

"När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur

Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
Revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt

Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg' till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg' vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt"